Det känns så konstigt att tänka tillbaka på gamla minnen, som inte ens är så gamla. Om man tänker t ex på hur allt var för bara ett år sedan så känns det så himla långt borta. Det är så mycket som har förändrats sen dess. Jag kan inte bestämma mig för om jag saknar det egentligen, det är olika från dag till dag. Ibland vill jag inget hellre än att vara nyss fyllda 15, oroa mig för gymnasiet, springa runt i korridorerna i södertörn och sitta längst bak i bussen tillsammans med 9bf. Jag saknar alla filmkvällar med gamla gänget, lååånga fikastunder på "samarincafét", sena msn-konversationer, nattsms och pinsamma telefonsamtal.
Samtidigt så trivs jag otroligt bra med att gå i gymnasiet, nya klassen och allt som hör till. Allt är verkligen över mina förväntningar.
Men det är ju lite sorgligt att det aldrig mer kommer vara som det var för ett år sedan. Ibland så undrar jag också över ifall minnena har lika stor betydelse för personerna jag har delat dem med. För det känns inte som det ibland. Det känns som att det bara är jag som är töntig och sitter och tänker tillbaka såhär. Är det så? Varför?

Jag är verkligen inte så deprimerad som jag låter, behövde bara skriva av mig lite.
// Anita