Tesse har lite funderingar.

Jag tycker att det är så konstigt och så knäppt att inte tillhöra något längre. De senaste åren har jag hela tiden vetat vad jag kommer tillbaka till när sommaren är slut. Nu vet jag ingenting. Förut har jag alltid vetat att jag kommer tillbaka till min sjukt irriterande och sjukt bästa klass. Nu har jag bara fyra år med miljoner minnen kvar. Jag menar södertörn var verkligen en trygghet, liksom en säker plats som man återvände till varje dag. En plats man gillade och vara på. Sedan ska man plötsligt säga hejdå till alltihopa och så var det slut med det. Det känns så knäppt bara. Jag har liksom redan börjat glömma så mycket av hur det var och gå där, och allt man tänkte på då, sådant som man inte märkte att man tänkte på när det var nuet. Nu är allt bara minnen som man kommer glömma det mesta av.

När jag tittar på min klass så är det verkligen många som jag har varit väldigt bra kompisar med under perioder men som jag inte umgås med så mycket nu. Jag menar man känner väldigt många i klassen väldigt bra. Det värsta med skolavslutningen var ju att säga hejdå till sådana som man verkligen varit bra vän med men man ändå vet att man inte kommer träffa igen. Det var verkligen hejdå.

Knäppt att jag skriver värsta seriösa texten typ en månad efter skolavslutningen. Men jag har liksom inte fattat förrän nu att vi inte är en klass längre och att jag aldrig kommer tillbaka. Jag menar visst, det är bara en skola. Men det är ändå där jag har tillbringat större delen av min tid de senaste fyra åren. De fyra bästa åren i livet har varit på södertörn. Så det är så jävla sjukt sant att jag kommer sakna det.

Så det var det jag hade att säga idag. Jag är så glad! bara så att alla vet det. Gladgladgladglad.


På denna bild ser jag inte så glad ut. Haha. Men jag är glad ändå.

Puss och kram

//Tesse