Hejhej det är Anita igen. Tänkte skriva lite om skolavslutningen.
Först var det avslutning med hela skolan på skolgården och rektorn höll tal och lite sånt. Redan då kände jag tårar i ögonen. Sen var det lite prisutdelningar och plötsligt så blev jag uppropad upp på scen tillsammans med Eddi.
Sen i klassrummet så kollade vi på en film med bilder från de här fyra åren gjord av nea, då kom det lite mer tårar. Sen brast vår lärare ulrika ut i gråt och hela klassen hängde på. Det blev ett enda stort gråtkalas då nästan varenda person grät, till och med de flesta killarna! Jag beundrar faktiskt killar som vågar gråta, det är så himla gulligt.

Sen grät vi ett tag till och alla kramades. Jag kommer verkligen sakna varenda person i klassen även om jag inte alltid gillat alla. Men alla har liksom varit en del av klassen, det kommer kännas tomt utan dem.

Efter att vi hade sprungit runt och kramat massor av lärare åkte vi och åt kebab/pizza med klassen precis som vi gjort under tre år nu på samma ställe. Sen var vi på en skolgård och lekte i gungorna. Vi hade alla våra saker i en kundvagn från coop som vi drog runt på, vi döpte den till emo wagon och skrev det på den. Sen fick vi någon knäpp idé att dra med den in till stan. Så vi gick med den där kundvagnen full med saker ner för trappor, genom spärrarna till pendeltågsstationen, in på tåget, omkring på centralen, till plattan, genom gallerian och tillslut landade vi i kungsträdgården bland tusentals jätteläskiga fiskmåsar som bajsade på linnea (HAHAHAHHA).


En del av älskade 9bf<3


Jag och eddi på scen.


Skolgård


emo wagon på plattan!

Nu tänker jag inte skriva ett enda inlägg till förrän Tesse skriver! (hoppas hon gör det snart, jag kan inte motstå att blogga...)
// Anita