Anita = räddaren i nöden

Hejsan hoppsan. Jag är glad just nu! För jag fick mvg på mitt personporträtt woho. Jag har känt mig så dålig i alla ämnen sen jag började gymnasiet, men nu fick jag lite självförtroende iallafall! Det är en av de första sakerna vi har fått tillbaka så nu hoppas jag bara att det fortsätter lika bra. Fast spanskaprovet gick inte alls bra, blä på det. Imorgon har jag spanska uppsats också, kul.

Imorse klarade jag av värsta mission impossible (uttrycket dårå, inte filmen) uppdraget. Tesse hade glömt sin bild(perspektivuppgiften som finns med på bild något inlägg här under) på pakethållaren på sin cykel vid hennes tågstation. Så jag tog samma buss som jag brukar fast jag lyckades hinna med ett fyra minuter tidigare tåg + att jag hann springa till andra sidan perrongen för att hamna på rätt sida. Jag gick av vid hennes station, sprang ner till cyklarna och virrade omkring tills jag hittade bilden, sprang tillbaka, över hela perrongen så att jag hamnade på rätt sida igen och hann med tåget. På fyra minuter hann jag detta. Jag var fett duktig! Jag blev ju mutad med två smoothies och en havreboll också, och det kan man ju inte motstå hehe.

Sen träffade jag jenny och massa andra på tåget hem!! Första gången vi tar samma tåg hem! Så vi fick vårt efterlängtade terapisamtal i korsningen mellan våra hus som vi brukade ha varenda dag i nian. Det råkade bli lite långt och jag råkade hamna hemma hos henne en stund också. Sen när jag kom hem så råkade jag baka en kladdkaka, sen råkade jag börja blogga och troligtvis kommer jag råka se på desperate housewifes också. Jag borde egentligen plugga....



Jag visar min snyggaste sida...

// Anita


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback