Hej
Anita har äntligen fattat mitt problem med att jag bara pratar hela tiden. Alltså i skolan, jag bara snackar. Allvarligt, alla måste tycka jag är jättejobbig! Hur som helst har Anita fattat vad jag menar.

Men grejen är att man bara är lite skadad efter södertörngänget. Då var man ju tvungen att skrika om man ville prata. Alla pratade i munnen på varandra hela tiden, man vande sig vid att lyssna på minst två personer samtidigt ungefär. Det var på det sättet vi kommunicerade helt enkelt, jag är inte van vid att folk bara tystnar när man börjar prata! Haha.

Så nu är det en skada som gör att jag bara pratar. Södertörnskadad helt enekelt.

Pusspuss

//Tesse