Idag när jag stod på pendeltåget kände jag mig plötsligt gammal. I älvsjö tömdes tåget på ungdomar och jag insåg att det var 95:or påväg till gymnasiemässan. Jag trodde de var typ lika gamla som jag men de har hela gymnasiet framför sig och jag har snart gått ut halva. Det var ju alldeles nyss som man själv gick omkring och funderade över gymnasieval, men det var två år sen. Det känns inte alls som att det var längesen jag började ettan och nu är det bara lika lång tid kvar, herregud. Vad händer sen liksom? Inte känns det bättre av att min lärare stressade upp mig med massa frågor på utvecklingssamtalet heller. Har du funderat på något speciellt yrke? Har du kollat upp intagningarna till olika utbildningar? Vilka kurser som krävs? Har du koll på meritpoäng? Vill du boka ett möte med studievägledaren? aaaah!

Haha, min plötsliga ålderskris gick så långt att jag ändrade min profilbild på facebook till en bild på mig som 15...

MVH Tant Anita