Idag gick jag i skolan mellan 8.10 och 17.00. Inte okej. De 3 sista timmarna spenderades på Vetenskapens hus, vilket inte var ett dugg roligt faktiskt. Jag fick någon slags läskig klaustrofobisk känsla av stämningen där inne bland alla labbrockar, kemikalier, den stela inredningen och alla överentusiastiska lite smått speciella personer som jobbade där. Nej usch, jag vill aldrig jobba med något liknande. Lite halvångest inför framtiden kan man säga, jag är ganska splittrad. Vet inte riktigt vad jag vill. Jag önskar att jag visste med säkerhet vad jag är intresserad av. Att jag verkligen brann för politiska frågor eller filosofiska teorier eller historiska händelser eller klassisk musik eller modern konst eller biologiska samband eller engelsk poesi eller vad som helst. Ni fattar grejen. Jag tänkte på det när jag märkte hur vetenskapenshusmänniskorna såg ut när de pratade om sitt ämne. Blev på något sätt lite avundsjuk, vill också känna så inför något. Jag gillar liksom allt ungefär lika mycket, finns inget som står ut sådär extremt. Ibland ändrar jag mig från dag till dag också. Kan inte bestämma mig. Istället för att faktiskt se det intressanta med saker och ting så blir det ju också väldigt lätt att man bara stressar upp sig och har ångest inför prov och betyg och sånt. Jag känner liksom att jag skulle kunna vara mer intresserad av vissa saker men jag orkar inte när det blir så mycket press, och då glömmer jag bort att det egentligen kan vara roligt. Då blir bara allt jobbigt och man klagar ständigt fast man kanske inte borde. Nu babblar jag en massa, vet inte riktigt vad jag vill komma fram till. Men skolan gör en knäpp ibland.

Ge mig höstlov. Måste få slappna av ett tag. Men vänta nu... är det möjligt att det endast är 7 skoldagar kvar?? ÅÅH LYCKA!

Nu är sova en ganska bra idé tror jag.
Anita