Mannen i den vita hatten

Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
Jag minns allt som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns
Att det är långt hem
Snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vem som helst
Antligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen
Sätter du själv dina gränser

Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår
Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltid sov
Men älskling, vi var alla en gång små
Ja, vi var alla en gång små

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling, vi ska alla en gång dö
Ja vi ska alla en gång dö

asså kent<3

Varför plugga när man kan kolla på beverly hills? Tyvärr kemiboken, men du blir nog bortvald idag. Jag är upptagen med att hata Jim Walsh, frukta vad som kommer att hända när Brenda är borta i paris men samtidigt tycka synd om Dylan för hela grejen med hans pappa.

Sen blir det friskis ikväll. Just nu är jag inne i någon läskig period då jag vill träna hela tiden. Så ofta att jag faktiskt oroar mig om det inte blir för mycket, jag måste typ stoppa mig själv från att styrketräna varenda dag. Men det är kul att börja se lite skillnad på spaghettiarmarna, även om den är minimal. Sen gör man ju typ allt för att inte plugga, träna är ju så mycket roligare och samtidigt så är det inte något man får dåligt samvete för utan tvärtom. Sen får man väl se hur länge perioden håller i sig..

Anita

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback