En mörkhårig version av moi

Heej
Jag läste precis ut sista delen i hungerspelen nu. Och jag bara satt och stirrade på den i flera minuter. Var helt inne i sträckläsamoodet och var inte förbered på att det bara plötsligt skulle ta slut (var typ lite VA?VA?VA?), även fast slutet egentligen var ganska väntat när man tänker efter. Men jag ville så gärna ha det där typiska lyckliga slutet ni vet, även fast jag vet att det är precis såhär det ska sluta, för annars hade det som är speciellt med serien försvunnit. Men forfarande, jag älskade Gale! Slutet var så mänskligt, och det var det som var så sorgligt. Alltså var den här serien egentligen helt grym och det går inte att sluta läsa. Hahaha hej det här har blivit en bokblogg, i alla fall från min sida.
Kanske borde färga håret rött på heltid eller? Nääääääää.
Alltså måste bara säga, fuckingjävlaskitkonsthistoria. Kommer aldrigaldrigaldrig ihåg alla idiotiska konstnärer och alla grejer om skit dadaism, futurism, neoplasticism, surrealism, kontrualism, funktionalism och blablablablabla. Och nu när jag har ploppat in massa konsthistoria i huvudet har jag ploppat ut all naturkunskap. Greeeeeaaaaat. Hihohiho drar i alla fall till Prag med hela ES2b om två veckor. Yeeeessss.
//Tesse

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback